söndag 11 september 2011

Gå i kloster, eller gör ett besök.

Hej. På bilden ovan ser ni Maria Vallklostret som ligger på Österlen mellan Skåne Tranås och Brösarp en bit in i skogen. Här lever ett antal Benediktinsystrar och här kan man komma på besök.
Här finns bl.a vår goda vän Syster M. Ansgaris, hon var tidigare Elisabetsyster här i Malmö, där hon för många år sedan var föreståndare för ett barnfritidshem just hos Elisabetssystrarna, Här fick våra 2 barn en härlig tid, hon var mycket kreativ och hade god hand med barnen. Vi var visserligen inte katoliker men ändå mycket välkomna.
Vi har nu känt henne i över 50 år och hälsar på henne några gånger om året, och hon besöker också oss. här i Malmö, hon har också fler vänner här i Malmö. Det är en verklig trofast vän , som vi har haft mycket glädje av.
Hon har nu varit här i över 10 år och lever ett klosterliv med viss frihet, som jag nämnde är hon mycket kreativ, tillverkar bl. annat fantastiska vykort gjorda av blommor och annat som finns i naturen.

Besök gärna klostret, det finns också ett litet munkkloster i området.
hälsningar Stigge

5 kommentarer:

  1. Där har jag varit på studiebesök och kan inte annat än att hålla med om att det är väl värt ett besök! Mycket intressant och lärorikt, särskilt om man inte är så insatt i vad klosterlivet innebär.

    SvaraRadera
  2. Jasså syster Ansgaris är fortfarande trogen det jordiska livet, vad roligt att höra. Undrar om min alldeles egna dagismamma syster Bernarda också finns kvar i krokarna?
    Sist jag hörde om henne (eller om det var någon syster med samma namn), var för några år sedan när dem tvingades stänga sjukhemmet.

    SvaraRadera
  3. Härliga Syster Ansgaris! En bättre dagisfröken kunde man inte ha.

    SvaraRadera
  4. Hej Jens, hoppas allt är bra med er. Syster Bernarda finns i Stockholm och verkar där på Elisabethsystrarnas hem. Hälsa din familj.
    Stigge

    SvaraRadera
  5. Tackar, bara bra, familjen hälsar tillbaka! Kul att syster Bernarda är up-and-running. Det var härliga tider på dagiset där, minnena ligger varmt om hjärtat. Extra kul var det när Dag och jag klippte håret på varandra, stackars syster Bernarda var rent förtvivlad när morsan kom och hämta. Men hon lade upp ett glatt skratt för den ganska kantiga luggen och Bernarda kunde slappna av.
    Annars minns jag väl att jag i början böla som attan varje morgon när morsan lämna mig där med sin vita Fiat 128, för att sen fräsa iväg till tandkliniken i Lund.
    Hälsa både hem och till Elisabethsystrarna!

    SvaraRadera